Ryska supervändningen stoppade Brasiliens dubbel

Efter gruppspelet för båda herrar och damer bjöds det precis som vanligt på rafflande slutspelsvolleyboll. Flera av matcherna i kvartsfinalerna var riktigt tuffa och det bjöds på en och annan skräll. Tacka de ojämna grupperna för det och berodde ju på att värdnationen alltid är seedad. Volleybollen i Storbritannien har säkert fått ett stor lyft men jag har svårt att se att nationen någonsin kommer att vara seedad i en större internationell turnering igen.

Sällan har ett lag kommit bättre förberedda och med ett enda mål i sikte som det amerikanska damlaget. De skulle bara skriva historia och allt gick som på räls till andra set i finalen mot Brasilien. Mer om det senare. Finalmotståndarna och likaledes OS-guldmedaljörerna Brasilien var å andra sidan bara en boll från att åka ut i kvartsfinalen mot Ryssland.

Räddade matchbollar gav semifinalplats

Rysslands damer har många framgångar men under namnet Ryssland har nationen inte vunnit OS. Två 2-3 förluster (Sidney och Aten) är det närmaste man kommit och i London skulle man precis som USA gå hela vägen. Ryssland gjorde allt rätt och vann gruppen men eftersom Brasilien slutade fyra i sin grupp ställdes man mot regerande mästarinnorna redan i kvarten. Lagen vann vartannat set och det krävdes ett femte och avgörande set. Rysslands kantanfallare fick då ta stort ansvar och fick i princip alla pass och till slut orkade man inte riktigt. Det kändes som det var en tidsfråga innan Brasilien skulle ta över. Men innan dess hade Ryssland, mycket tack vare ett feldomslut, tagit kommandot och hade faktisk hela 6 matchbollar. Brasilien och andra sidan repade sig trots motgångar (feldomslutet bl.a.) och vågade spela varierat och då framförallt till sina centrar som verkligen var matchvinnare. Centergiganten Thaisa Menezes var strålande och närmast ostoppbar och slutade på över 50 % i anfallseffektivitet. Matchen slutade med Ryska tårar efter 19-21.

Asiatiskt prestigemöte

Men det var inte bara Ryssland-Brasilien som bjöd på hjärtstärkande kvartsfinal. Prestigemötet mellan Kina och Japan slutade också med en mycket tight femsetare. Även dessa lag turade om att vinna vartannat set och här var det Japan som räddade två matchbollar innan man kunde avgöra med 18-16. Att laget som räddar flera matchbollar sedan tar chansen direkt när de själva får matchboll är rätt vanligt förekommande och det visar bara på hur viktigt det mentala spelet är i volleyboll.

USA hade inga som helst problem med att avfärda Dominikanska republiken med 3-0 i sin kvartsfinal. Korea vann relativt klart mot Italien och var det andra laget från Asien till semifinal. Korea var för första gången sedan 1976 var i en OS-semifinal och Japan hade inte spelat semifinal sedan 1984. Volleybollhistoriens klocka svänger nästan alltid tillbaka. Jag hoppas den svenska volleybollhistorien (läs 1985-1994) gör det samma.

Om kvartsfinalerna bjöd på dramatik så blev semifinalerna en dag på jobbet för USA och Brasilien. Kanske hade Japan och Korea tömt sig mentalt i sina kvartsfinaler för de hade inget att sätta emot sina motståndare.

Mental kollaps i finalen av USA

USA hade säkert föreberett sig mentalt på finalen i fyra år men ändå hade laget ingen plan för vad som hände efter första set. Allt gick som på räls tills Brasilien visade upp sig från sin bästa sida. USA:s anfallsspel gick som i baklås när Brasilien spelade gudomligt bra block och försvar. Kanske kunde Brasilien spela som om de hade allt att vinna efter att varit långt ifrån guldform under gruppspelet och nästan förlorat i kvartsfinal. USA:s spel knöt sig monumentalt och det slutade med klara 3-1 till Brasilien som försvarade sitt guld. Deras resa från knackigt och irriterat spel i gruppspelet till mästare är mycket imponerade. Givetvis ska coachen Jose Guimaraes ta åt sig stor ära och han vann faktiskt sitt tredje raka OS-guld som coach eftersom han vann med herrarna i Athen för 8 år sedan. Bland spelarna vill jag lyfta passaren Danielle Lins och spikern Jaqueline Caravalho som båda växte sitt spel flera klasser från gruppspelet till slutspelet.

Världens bästa Kim

I bronsmatchen vann Japan efter tre hyfsat jämna set. OS största stjärna återfinns dock i laget som slutade fyra. Yeon-Koung Kim visar att hon är på en annan nivå i anfallsspelet än någon annan spelare i världen. Med 185 anfallspoäng (49 fler än tvåan) och en anfallseffektivitet 35,57% (trea totalt den kategorin) på totalt 388 passningar bär hon sitt Korea mot helt nya höjder. Även amerikanskan Destinee Hooker höll hög klass i anfallsspelet genom OS och hade den bästa effektiviteten av samtliga spelare. Men bäst i OS var Yeon-Koung Kim som välförtjänst blev utsedd till MVP.

Tvärstopp för USA:s herrar

Även herrarnas kvartsfinaler hade några på förhand potentiellt tuffa drabbningar. Nu visade det sig att samtliga matcher slutade 3-0. Det var dock ingen överraskning att Brasilien vann över Argentina och att Bulgarien avfärdade Tyskland. Men visst borde väl de nyblivna World Leauge mästarna Polen kunnat bjuda på mer motstånd mot Ryssland. Den största skrällen var givetvis USA:s uttåg ur turneringen. Italien bombade sönder USA från servelinjen och vann med klara 3-0. Lagkaptenen Cristian Savani (vann serveligan i OS) ledde laget föredömligt med begåvat anfallsspel och tuff servepress.

Precis som i damernas semifinaler blev det favoritlagen som relativt enkelt spelade sig till final. Bulgarien tog visserligen ett set mot Ryssland men storstjärnan Maxim Mikhaylov med 25 egna poäng ville annorlunda. En som garanterat var högmotiverad var den gamle stjärnan och servekanonen Sergey Tetyukhin som innan London hade ett silver och två brons i en byrålåda hemma i Ryssland.

I den andra semifinalen gjorde Italien en blek figur och förlorade stort i en helt avslagen match. Synd för alla som tittade för sällan har väl en semifinal bjudit på så lite spänning. Brasilien vann rättvist utan att förta sig.

En makalös final

Finalen var regisserad av ett geni. OS två bästa lag slogs om guldet på bästa sändningstid. Inledningsvis gjorde Brasilien allt rätt och man hade tidigt raderat ut den inledningsvis bleka superstjärnan Maxim Mikhaylov. Vid 20-17 ledning Brasilien i tredje set blev Maxim utbytt och då kom vändningen. Kanske blev passaren tvungen att spela mer till 23-åriga och 218 cm långa Dmitriy Muserskiy och kanske var har för ung för att förstå vad han gjorde. Dmitriy startade att bomba in poäng efter poäng och när man vann tredje set efter två räddade matchbollar så var det rejäl mental uppförsbacke för Brasilien.

I och med Dmitriy Muserskiys framfart så lättade pressen på storstjärnan Maxim Mikhaylov som började hitta sitt rätta jag igen och när båda dessa spelade anfallsspel på absolut högsta klass så var vändningen ett faktum. Femte set blev en ren defilering och Ryssland fick faktiskt segerjubla två gånger eftersom det bedömdes som övertramp när Dmitriy Muserskiy smashade block-out på andra matchbollen.

Fjärde medalj till Italien

Italien vann sedan bronsmatchen och tog sin fjärde OS-medalj på fem spel. De har faktiskt varit i semifinal alla fem spelen men nu får nog Papi och de övriga i gamla gardet vila i frid utan OS-guld. I statistiken hittar vi Maxim Mikhaylov i topp i både poängligan som anfallsligan (bäst effektivitet). OS MVP blev spikern Murilo Endres från Brasilien.

Nu är OS slut och precis som många gånger förr finns det massor av historia att berätta. Mest av allt kommer jag dock ihåg att flera stora stjärnor har fått stått tillbaka för yngre och för dagen bättre förmågor. Jag känner dock säkert som många lite extra i magen när Brasilianska storstjärnorna (och tidigare MVP i OS bl.a.) som Giba och Paula var på planen. Men allt har sin tid och det ger bara en extra eloge till coacherna som i detta OS verkligen har spelat sitt bästa lag och inte skrivit på sina gamla vanliga nummer på rotationslapparna.   

 /Jonas Håård