Landslagsmånaden lovar gott inför framtiden

När landslagsmånaden gick av stapeln i början av maj inledde Ismo Peltoarvo sin tredje sejour som förbundskapten för damlandslaget. Första anhalt blev träningslägret i Katrineholm.

- Vi samlades hela laget, sammanlagt 16 spelare, och försökte hitta strukturer i vårt spel, göra grovjobbet med spelidéen. För min del var det viktigt att lära känna spelarna och få möjlighet att scanna av vilka roller som var och en av dem kunde bidra i för det gemensamt bästa.

Samlingen avslutades med dubbla landskamper mot Danmark i Örebro. Två 3-1-segrar gav många positiva svar, men visade samtidigt bristerna i det unga, talangfulla landslag Peltoarvo har att styra över:
- Alla fick minst ett set i kroppen utifrån sina grundpositioner. På så sätt kunde jag se ungefär hur vi låg till och vad vi behövde jobba på. Där och då var det tydligt att vi var ganska ojämna, med hög högstanivå och låg lägstanivå. När det gick emot orkade vi inte riktigt, och när vi spelade bra så var det verkligen fantastiskt bra.

Den senare av matcherna spelades inför fullsatta läktare i Idrottshuset och fungerade som invigning för Mikasa Challenge, Sverige största volleybollturnering för ungdomar. De 1800 i publiken skapade fantastiskt stämning och bar fram laget till seger.
- Helt fantastiskt, inte varje dag man får möjlighet att spela inför en sådan publik, med sådan inramning. Extra kul också att det var unga som satt i publiken och att vi kunde bjuda dem på en så pass tajt match. Jag tror att matcher som den betyder enormt mycket för både ungdomarna och spelarna. Landslagsspelarna får uppmärksamhet och möjligheten att vara idoler, medan barnen får förebilder och ser hur långt man faktiskt kan komma.

"Perfekt genrep"

Landskamperna i Örebro markerade slutet på den första samligen. Efter några lediga dagar var det dock åter dags att samlas i Närkes residensstad för ett andra och sista träningsläger. Det hela avslutades i Sollentuna med ytterligare två landskamper, den här gången mot Bosnien-Hercegovina.
- De matcherna betydde mycket. På förhand visste vi inte riktigt hur bra motståndet skulle vara, men det visade sig vara ett perfekt genrep. De hade stora tjejer som verkligen kunde slå och som satte press på oss.

Och spelade stämde bättre och bättre. Laget kunde räkna in ytterligare två segrar (3-1, 3-2) och begav sig nu till Estland för att testa kvalvingarna på allvar. Men resan kunde börjat bättre...
- Lagkapten Cissi Hall sträckte sig i en magmuskel, så vi tappade henne. Dessutom var planet till Estland fem timmar försenat, vilket gjorde att vi missade den långa träningen som låg planerad kvällen innan kvalpremiären mot Danmark. Om det påverkade något till själva matchen vet jag inte, men Cissis frånfall betydde helt klart något. Mycket tråkigt, men sådant som händer.
- Vi vann i vilket fall. Matchbilden var identisk med de tidigare mötena, vi körde över dem i början och spelade till vår fulla potential. Sedan hände något, vi började slappna av och blev passiva. Vi lyckades ju vinna, men det var små marginaler som avgjorde. Inte minst i tredje set där de hade setboll vid ställning 24-23.

Laget följde upp med ny seger dagen därpå. Sverige avfärdade Luxemburg i tre raka, men utan att imponera något vidare.

Nu väntade direkt avgörande gruppfinal mot värdnationen Estland. Och hur det gick där vet ni vid det här laget.

Drömmen krossades efter galet poängdrama

Drömmen om fortsatt EM-kvalande krossades efter en riktig rysare. Estland lyckades vända 0-2-underläge till seger, 3-2 (16-25, 17-25, 25-16, 25-17, 18-16).

Hoppet levde dock om att Sverige, trots förlusten, kunde kvalificera sig som bästa grupptvåa. Dessvärre stod dock snart klart att svenskorna föll på mållinjen.

Montenegro, som blev tvåa i pool B, slutade nämligen på lika många vunna matcher, lika många poäng och samma Match Sets Quotient/Ratio (antalet vunna set dividerat med antalet förlorade set) som Sverige, men hade samlat ihop till snäppet högre Match Points Quotient/Ratio (antalet vunna poäng dividerat med antalet förlorade poäng) och tog sig därmed vidare till nästa runda som bästa grupptvåa. I praktiken hade det räckt med ytterligare fem inspelade matchpoäng under de sammanlagt tre kvalmatcherna för att det istället skulle blivit svenskt avancemang.

Förbundskaptenen medger att uttåget var tungt, men konstaterar samtidigt att han hunnit smälta det:
- Jag kom ur besvikelsestadiet ganska fort. Det som hände är ju inget märkligt egentligen, det är idrottens villkor. Jag ser det som ett jättebra tillfälle för tjejerna att lära sig vad det handlar om. Det var precis det här - att varje boll är viktig - som vi predikade från första dagen på första träningslägret.

Hur var stämningen i laget efter matchen?
- Alla var jättebesvikna, så klart. Man såg i spelarnas ansikten att det sved, många grät öppet. Vi kände verkligen att vi hade chansen, att vi hade det i egna händer, att vi kunde göra rätt för oss. Men man måste ge en stor eloge till Estland också. De kom tillbaka riktigt starkt och kom in i ett fantastiskt flyt med hemmapubliken i ryggen.

Besvikelsen till trots kan damlandslaget blicka tillbaka på fyra fantastiska veckor. Gänget samlade ihop till sammanlagt sex segrar och blott en enda förlust, som alltså var en femsetare. Resultaten talar sitt tydliga språk och lovar gott inför framtiden.
- Det finns stor potential i det här gänget. De kommer definitivt nå ett EM-slutspel. Inget snack. Men då gäller det att vi vågar satsa, lägger ner resurser och ser till att matcha dem mot bättre och bättre motstånd. Då kan det här bli riktigt trevligt.

Vad behövs för att landslaget ska ta nästa kliv?
- Vi behöver ha en större bredd av talanger att ösa ur. Nu har vi ett gäng fixstjärnor och några riktigt bra stöttespelare som finns strax bakom och gör ett jättejobb. Men vi behöver fler av dem som matchar gruppen, fler spelare som tillsammans skapar en god konkurrenssituation.

Ismo konstaterar att det finns många goda minnen att bära med sig från veckorna som gått.
- Det var fantastiskt kul att sätta upp en gameplan och titta igenom motståndarna tillsammans med min kunniga stab. Vi jobbade hårt, dividerade, hade ett gemensamt ansvar - alla kom med input. Ett EM-kval blir väldigt speciellt, det blir som en bubbla. Det var ett bra tag sedan jag var i en sådan. Helt klart en höjdpunkt!
- Och sedan har vi "Bella" (Haak). Jag vet att man prisar henne mycket, men det var helt klart en av höjdpunkterna när man såg henne slå över blocken gång på gång i matchen mot Estland. Man såg hur alla häpnade, hur häftig alla tycker att hon är.
- Det spelmässigt största var nog när vi spelade dåligt mot Danmark, när de slog igenom vårt blockförsvar. Det kan låta märkligt, men så var det verkligen. Först stod jag där och tänkte att vi spelade dåligt, nästa tanke var: 'men fasen, det här är första gången jag coachat ett landslag som spelat bättre anfall än försvar'. Den uppenbarelsen var häftig och är något jag kommer bära med mig.

Landslagsmånaden, maj 2016

Match för match:
2016-05-05: Sverige 3-1 Danmark (Landskamp)
2016-05-06: Sverige 3-1 Danmark (Landskamp)
2016-05-17: Sverige 3-1 Bosnien-Hercegovina (Landskamp)
2016-05-18: Sverige 3-2 Bosnien-Hercegovina (Landskamp)
2016-05-20: Sverige 3-1 Danmark (EM-kval)
2016-05-21: Sverige 3-0 Luxemburg (EM-kval)
2016-05-22: Sverige 2-3 Estland (EM-kval)

Truppen som samlades i Katrineholm:
Freja Morén, Lindesberg

Cecilia Hall, Cataño Lancheras - PUR
Jonna Wasserfaller, Hylte/Halmstad
Filippa Hansson, Svedala
Sofie Sjöberg, Örebro
Emma Mårtensdotter, Hylte/Halmstad
Anna Harlin, Engelholm
Josephine Tegenfalk, Örebro
Rebecca Andersson, Lindesberg
Isabelle Haak, Engelholm
Martina Svensson, Lindesberg
Rebecka Lazic, Neruda Volley - ITA
Anna Haak, Univ. of Miami - USA
Diana Lundvall, Rote Raben - GER
Madde Green, Sollentuna
*Alexandra Lazic (Cannes - FRA) anslöt från och med lägret i Örebro

Ledarstab:
Ismo Peltoarvo, Förbundskapten
Jonas Svantesson, Assisterade tränare
Anders Håkansson, Team manager
Oskar Vikterlöf, Statistik och scouting
Susanna Piculell, Sjukgymnast