Historiska utbytet med isolerade volleybolljätten

Svensk volleybolls utbyte med Kina på 1970-talet kom att bli en bricka i det världspolitiska spelet . Kinas herrlandslag besökte Sverige 1972 och både herr- och damlandslaget gjorde returbesök i Kina 1976.

Text: Åke Lager

Kina hade varit isolerat och i stort sett inte haft något idrottsutbyte med omvärlden sedan kulturrevolutionen inleddes 1966. När man på 1970-talet sökte öppningar mot omvärlden benämndes det ”pingpongdiplomati”, eftersom man bland annat använde bordtennis som en dörröppnare.

Även volleyboll var en stor sport i Kina, men Folkrepubliken Kina stod utanför det Internationella Volleybollförbundet, FIVB. De lämnade FIVB när Taiwan valdes in. Tidigare hade Taiwan varit en del av Kina, men när Mao och kommunisterna tog makten 1949 flydde de dåvarande ledarna till Taiwan. Där skapade de en ny statsadministration, som i konkurrens med folkrepublikens ledare i Peking gjorde anspråk på att företräda hela Kina. Fram till 1971 var det Taiwan som företrädde Kina i FN.

Folkrepubliken Kina, som kontrollerar fastlandet, anser å sin sida att ön Taiwan är en ännu ”icke-befriad” del av Folkrepubliken Kina. Taiwan erkänns som suverän statsbildning idag av 25 stater, och är därmed en av få fungerande demokratier som saknar plats i FN.

Trots att det inte var tillåtet för medlemmarna i FIVB att ha utbyte med länder utanför organisationen tog Svenska Volleybollförbundet kontakt med Kinas Volleybollförbund.

”Vi ansåg det helt felaktigt att Kinas Volleybollförbund med alla sina miljoner volleybollspelare skulle stå utanför den internationella gemenskapen, och att något måste göras för att försöka få en ändring på den saken. Kanske kan vårt initiativ bidra till en lösning, FIVB har nu också gett sin sanktion till utbytet”, skrev förbundets ordförande Bengt Andersson i en ledare i tidningen VOLLEYBOLL nr 4/1972.

Kinas amabassadör Wang Lu-ming och Volleybollförbundets ordförande Bengt Andersson. Foto: Åke Lager.

”Jag hade varit på kinesiska ambassaden i Stockholm ett par gånger, och plötsligt fick vi besked att Kinas herrlandslag skulle komma den 5-11 november 1972. Det blev sju matcher från Uppsala i norr till Eslöv i söder. Kineserna var givetvis helt överlägsna, men det var på den tiden man i Kina talade om vänskapen som det viktigaste. Sverige  ’lyckades’ vinna två matcher. Det råkade vara i Vingåker, där förbundet hade sitt kansli, och i Falkenberg, där förbundsordföranden bodde”, berättar Bengt Andersson vidare.

”Vi är mycket tacksamma för Sveriges rättvisa inställning och agerande för att vi ska återfå vår rättmätiga plats i FIVB”, sa lagledaren Lu Tao som också påpekade att vänskapen var viktigare än segrar och förluster.

”Den kinesiske överledaren och tolken övernattade hemma hos oss i Falkenberg, vilket var mycket uppskattat, inte bara av dem, utan även av våra söner. Dessutom sparade förbundet två hotellnätter!” fortsätter Bengt Andersson som tillsammans med hustrun Kerstin under några år framöver fick inbjudningar till olika tillställningar på ambassaden i Stockholm.

”Vänskap är viktigare än seger” illustreras av Gertrud Björkman och en kinesiska. Foto: Magnus Haraldsson.

1976 återgäldade Kina genom att bjuda in både herr- och damlandslaget till en turné. I maj landade den största svenska idrottstrupp som någonsin besökt Kina i Peking, totalt 34 personer med ledare, och blev mottagna som om det varit ett statsbesök.

”Hur skulle vi klara det ekonomiskt? Från RF fick vi ett extraanslag på 25 000 kronor. Bordtennisförbundet hade tidigare varit i Kina och då fått anslag från Jordbruksdepartementet. Skulle vi också kunna få det? Statssekreterare i Jordbruksdepartementet var min svåger Ulf Lönnqvist, så jag avhöll mig noga från alla kontakter för att inte bli anklagad för vänskapskorruption. Men vi fick 35 000 kronor och resan var i hamn. Spelarna fick själva betala en mindre summa och alla i styrelsen erbjöds följa med på egen bekostnad, 3 000 kronor. Jag var en av dem som var med på denna fantastiska resa under 16 dagar”, berättar Bengt Andersson.

Den svenska truppen drog till sig stort intresse i Kina. Foto: Magnus Haraldsson.

Det blev sammanlagt sex dubbelmatcher under turnén som inleddes i huvudstadshallen i Peking med en golvyta större än en fotbollsplan och 18 000 åskådare på läktaren. Efter två matcher i Peking blev det två matcher vardera i Nanking och Shanghai. Trots att kineserna även på denna turné betonade att vänskap var viktigare än resultaten var de ofina nog att vinna samtliga matcher utom herrlagets sista match i Shanghai som Sverige vann med 3-2. 

Utöver matcherna fick man göra en mängd studiebesök, inte minst för att se hur Kina fostrade sina idrottstalanger ända från förskolan. Vid ett av dessa studiebesök spelades också en improviserad landskamp mellan skollaget och det svenska landslaget ute på skolgården.

Spontanmatch mellan skollaget och det svenska landslaget. Foto: Magnus Haraldsson.